Recensioner

Omväxlande julkonsert med Gillet

Årets julkonsert med Wasa Sångargille var av god klass.

Se hela recensionen

Programmet omfattade såväl traditionella julsånger som nyskriven och nyarrangerad musik, vilket är ett bevis på körens ambitioner att vara ”nyskapande på traditionens grund”. Dirigenten Stefan Wikman bemästrar sin kohort till fullo och hans tolkningar är välgenomtänkta. Resultatet vittnar om ett noggrant detaljarbete under instuderingen. Tydligen har kören satsat på tonbildningen för klangen är nu mera homogen än tidigare. Kören består av knappt sextio sångare varav glädjande många är unga. Wikmans klangideal tycks vara de svenska studentkörernas, där en egaliserad och smidig första tenorstämma prioriteras. Gillets bästa stämma i dag är just första tenoren. Ingen sticker ut, ok, någon gång hör man en av de sjutton väl starkt. Den krävande andra tenorstämman är följsam och sjunger nu ”med öronen”. Några verkligt djupa basar torde stå på Wikmans önskelista.

För mig blev Ilkka Kuusistos bearbetningar av några, Christmas Carols, engelska julsånger, kvällens musikaliska höjdpunkt. Arrangemangen (gjorda för Gillet?) är stilrena och underfundiga. Kuusisto skriver i äkta engelsk stil, där en brassgrupp tillsammans med orgeln har en framträdande roll. Tyvärr klingade kvintetten mindre bra, men verket finns förhoppningsvis på nästa års epertoar.Eric Whitacre, född 1970, är den stora stjärnan på dagens körhimmel. Hans ”Lux Aurumque” framfördes denna gång av hela kören. En ordentlig utmaning som ännu kräver finslipning, men samtidigt ett bevis på Sångargillets ambitioner.

Ostrobothnia Brass Quintet  framförde ett alldeles förträffligt arrangemang, signerat Tobias Udd, av folkvisan ”Mitt hjerte alltid vanker”. Kvintetten stod för ett nyansrikt utförande. Organisten Christian Ahlskog hade en stor uppgift under konserten.Som ackompanjatör är han pålitlig, registrerar sin orgel perfekt och är följsam. Som solist glänser han. Denna gång spelade han delar ur fransmannen Joseph Bonnets (1884–1944) ”Konsertvariationer op. 1”.

Konsertens huvudsolistvar den svenska mezzosopranen Charlotte Hellekant. I Gustafssons stilrena sättning av César Franks ”Panis Angelicus” presterade den rutinerade solisten en behaglig tolkning. Framförandet av arian ”Bereite dich Zion” ur Bachs juloratorium led av inexakthet i samspelet med ackompanjatören. Intressant var Hellekants mycket personliga tolkning av Sibelius ”Julvisa”, som hos oss blivit en utslätad psalm i vår psalmbok. Däremot blev den inledande folkliga koralen ”Bereden väg” en flopp. Inte får en folklig koral framföras på ett så konstlat och tillgjort sätt!

Jag tackar för en god konsert och avslutar med sista stycket i en recension jag skrev år 2010: ”Konserten filmades/bandades, men fortfarande saknar jag en vettig dokumentation av manskören Wasa Sångargille. Inte ens körens hemsida bjuder på något ljudspår. Borde inte en skivinspelning göras just nu, när kören är i god form. ”Eget” material i form av specialbeställda högklassiga arrangemang/ kompositioner finns i mängd.”

Per-Håkan Jansson

Konsert

Wasa Sångargilles julkonsert.
Solist: Charlotte Hellekant (Sverige).
Övriga medverkande: Christian Ahlskog,
Ostrobothnia Brass Quintet.
Dirigent: Stefan Wikman
Trefaldighetskyrkan 20.12.2013

Vasabladet 23.12.2014

Omväxlande julkonsert med Gillet

Vasabladet 23.12.2014

Uppsluppet med gillet

Den välsjungande manskören Wasa sångargille har många strängar på sin lyra. Man prövar på nya saker, ibland missar man men för det mesta blir satsningarna njutbara för den trogna publiken. Årets ”våryra” hör tvivelsutan till framgångarna och en, som jag tror, nöjd publik kunde lämna Stadshusets festsal efter konserten på lördagskvällen.

Se hela recensionen

Konserten hade två separata avdelningar; den förra med betoning på traditionell a cappellasång, den senare ackompanjerade sånger i olika stilar i populärversion. Övningarna inför konserten har tydligen varit krävande, för åtminstone i den första avdelningen upplevde jag en viss trötthet i rösterna. Dessutom tycks det vara svårt att få en söndersjungen sång, ”Till havs”, fri från slentrian. Balansen var inte helt klanderfri i Peterson-Bergers fantastiska ”På fjället i sol” och ”Blommande sköna…” kunde i mitt tycke gärna utföras mera tillbakahållet i enlighet med texten av Topelius. Tyvärr har denna pärla blivit en vårsång och således utförs i ”regn och kyla” som närmast en kontrafakt.

Att Toivo Kuula var båtintresserad var för mig en nyhet. Den krävande ”Virta venhettä vie” tolkades mästerligt av Stefan Wikman. Även ”Iltapilviä” tilltalade. Synd bara att slutackorden i den förstnämnda blev klanglösa. En av kvällens behållningar blev gruppen RacklerZ framförande av musicalmelodin ”Bring him home”. De fem tenorerna klingade utsökt som grupp, närmare analys av prestationen gör jag av förståeliga skäl inte. Men jag hiffar namnvalet. För mig blev Camille Saint-Saens’ komposition ”Saltarelle” avdelningens höjdpunkt. Visst kommer den med tiden att utföras bättre, men detta var en ypperlig början. Det franska språket kan vi ju inte, men gillet öppnade härmed porten till en ny musikkultur, som är konstnärligt högtstående men tyvärr okänd för många av oss finländare.

Konsertens senare del symboliserades av ett frågetecken i programbladet. Inget om innehållet hade läckt ut på förhand, och inte kunde man ana att exempelvis militärens musikkår skulle vara en av gästerna. Den förträfflige arrangören Ralf Nyqvist stod för några körarr och de transkriberade orkestersatserna. Självfallet kom de fyra sångerna från operans värld, till stor del kraftig unison sång, bäst till sin rätt i den nyckfulla akustiken. Däremot var balansen och exaktheten haltande i Beatlespotpurriet. Solisterna plockades ur egna led. Den nyskrivna texten till discolåten ”YMCA” var svår att uppfatta men visst var det humor att välja just den låten för att locka nya sångare ”att komma och ha kul med oss andra pojkar” /sic!/ Det Caprice-inspirerade programupplägget lyckades, både publik och inte minst sångarna stortrivdes. Som kunniga och humoristiska anmälare fungerade Rollo och Max. Wasa Sångargille är i goda händer och klingar mera homogent än tidigare. Stämbalansen är god och denna gång visade mellanstämmorna framfötterna. Den förnämsta stämman är dock första tenoren, som nu klingar väl i alla nyanser och lägen.

Som ”utomstående” solister medverkade tenoren Mikael Pennanen-Dahlbäck och den unge Erik Sjöholm, bägge i två sånger.

PER-HÅKAN JANSSON

Konsert
Wasa sångargille
Stadshusets festsal
4 maj 2013

Vasabladet 6.5.2013

Uppsluppet med gillet

Vasabladet 6.5.2013
Se alla recensioner

Hej!

Dirgent Stefan Wikman

Dirgent Stefan Wikman

Dirigent

Stefan Wikman (director musices) har nästan oavbrutet varit Wasa Sångargilles dirigent sedan höstterminen 1981. Kom med och sjung – tag kontakt!
dirigent@wsg.fi

Magnus Stenström

Magnus Stenström

Styrelseordförande

Ordförande i kören
Vill du veta mera om Wasa Sångargille?
Tag kontakt!
ordforande@wsg.fi

Jens Österberg

Jens Österberg

Viceordförande

Viceordförande och marknadschef
Intresserad av att göra upp sponsoravtal med kören? Tag kontakt!
viceordforande@wsg.fi

Se hela styrelsen

Samarbetspartners

Kom med och sjung!

Körsångare lever bevisligen längre.* (Speciellt män i frack)
Tag kontakt!